Ympningsprojekt 2018
Från att ha testat ympa äppelträd förra året under utbildningen så ville jag dethär året testa på att ympa några egna äppelträd. Målet var att använda mig av så mycket budgetmaterial som möjligt och inte dedär dyra grejerna som ympvax på burk, självnedbrytande ymptejp, dyra ympknivar och bryne för att vässa knivar med. Nä, i det här fallet använde jag mig av eltejp, frystejp, plastremsor från en plastpåse för matvaror, brytbladsknivar, ympvax som improviserats ihop av vad jag hade hemma och grundstammar från vildaplar/vildsådda äppelträd i trädgården(Malus sylvestris gissar jag?). Helt enkelt det jag kunde komma över hemifrån utan att lägga ut pengar för materialet.
Äppelsorten jag valt att ympa är ett stort och avlångt äpple från ett äppelträd som växer här i byn där jag växt upp. Det har ett bittert skal, men ett mjöligt och gott fruktkött som man kan göra den absolut mest lysande ljusgula äppelmoset av utan att bli brunt och utan att använda sig av kemikalier. Smaken i fruktköttet framhävs efter några frostnätter(zon 2: oktober/november). Ett lämpligt matäpple, skulle jag säga. Äpplet har en gröngul botten med gles röd teckning och glesa röda ränder, lite rost i skafthålan och ett stort öppet kärnhus med få till inga kärnor. Ymparna, några korta vegetativa grenar, samlades in i januari och sparades längst ner i kylskåpet inlindat i blött tidningspapper och med en plastpåse runt om hela tidningspaketet. De unga grundstammarna grävde jag upp i feb/mars någon gång och jordslog dem i mitt grönsaksland, för att sedan ympa på några i april och några i början av maj.
Brytbladsknivarna valde jag då de är lätta att få tag på, billiga och är något som i princip alla har hemma (även om jag faktiskt har en riktig ymp- och okuleringskniv därhemma ;) ). De är lätta att hantera (och samtidigt lätta att skära sig på, varning, akta fingrarna) och funkar super till att skära snitt i grundstammar och i ympris. Jag skarvade ihop ymparna och grundstammarna främst med eltejp, men testade även att linda med plastremsor och sedan frystejp över plastremsan för att sist toppa med det hemmagjorda ympvaxet (gjord på bivax, kokosfett och linfröolja, man tar vad man har och det var det jag hade hemma ;) ) över tejpen, och även på toppen av den avklippta ympen för att inte ymparna skulle torka ut. För mig fungerade det inte att linda med endast frystejp runt ympen, men jag tror att det handlar om teknik och träningssak då jag läst på nätet att det finns folk som testat att ympa med frystejp. Det som nog var svårast var konsten att hålla ihop ymp+grundstam och samtidigt tejpa runt ympen och stammen, men det är även det självklart en övningsak som nog går att bemästra om, sisådär, en tjugo år kanske ;) Eltejpen var det absolut smidigaste att arbeta med tyckte jag. Plastremsorna fungerade också bra att linda med men, som ni kommer se lite längre ner, krävs nog även detta lite träning för att ge ett bra resultat.
Såhär ser äpplena jag ympade ut! Påminner om ett melonäpple vid första ögonkastet med tanke på avlångheten. Det kanske ÄR ett melonäpple btw?
Stort öppet kärnhus med få till inga kärnor.
Klyvymp gjord med eltejp och hemmagjort improviserat ympvax. Detta tror jag var i slutet av juni/början av juli och då hade den redan tagit sig väl, som ni ser!
Samma ymp vars vax hade blivit uppätet (jag gissar av fåglar) och tejpen tyvärr lossnade efter ett tag, men då ympen tagit sig så väl så gjorde det inte så mycket, jag får bara hoppas att den klarar sig över vintern men det är jag nästan övertygad om att den gör!
Ett annat ympningsresultat från en skarvympning med eltejp och hemmagjord ympvax.
Här har vi specialaren ;D Klyvymp, plastpåseremsa och frystejp ;)
Och såhär blir resultatet om man snurrar plasten för hårt runt ympen! Känns som om jag har skapat Frankensteins monster ;D Ympen hade ändå läkt väl, men det hade fastnat en liten plastbit i själva snittet som jag försökte skära bort, men jag lyckades inte riktigt få bort den...
Ja, såhär blev resultatet av årets ympningar! Jag är förvånad över hur ymparna hade tagit sig så snabbt, över sommaren har de hunnit läka ganska väl. Mina ympade äppelträd från utbildningen förra året (james grieve+ b9 stam) tog sig inte alls såhär snabbt, dock var utbildningens träd ympade som så kallade läggympar, så de har större yta att välla över och läka jämfört med dessa skarv och klyvympar som jag gjort detta året. Kan det även bero på att mina ympkvistar (troligen) är från ett välvuxet gammalt vildäpple, på en grundstam av vildapel, och att de kanske har en bättre läkningskraft än förädlade äppelsorter?
Förresten, så skönt att komma igång lite med bloggandet igen, även om det bara är något enstaka inlägg då och då så är det bättre än ingenting. Hoppas ni ser fram emot mer trädgård, häst, miljö och klimat i framtiden!
