Fredag!

Jag rider "dressyrpass" kanske en gång varannan månad på honom. Övriga dagar rider jag bara ut med honom (men med krav på arbete och form) så jag känner inte att vi har klickat när det gäller dressyrpass/markarbete. Ute i naturen kan faran finnas bakom varje sten, men där lyssnar han åtminstone direkt och han stressar inte upp sig för det minsta lilla jobbiga han ska göra, utan är mer rask och pigg.
Jag tror det hade varit annorlunda om jag hade haft egen häst och tillgång att rida varje dag och dressyrpass oftare och lära mig hästens signaler när det blir arbete på ridbanan. Jag hoppas det är någonting jag kommer få möjlighet att skaffa när jag flyttat hemifrån och skaffat eget boende.

Efter jobbet skrek huvudet "SOCKERRRRR!!" så det blev en sväng inom affären och inhandla lite surskallar, naturgodis, en maplepecan och en låda jordgubbar som jag ska testa att torka på min hemsnickrade växttork. I kassakön hör jag plötsligt hur ett barn skrattar till i kön brevid mig. Jag tittar dit och ser att barnet kollar på mig. Först förstår jag ingenting och står bara och kollar på barnet. Barnet fortsätter kolla på mig med ett leende upp till öronen och jag fattar fortfarande inte. Vanligtvis brukar barnen kolla bort när jag kollar tillbaka på dem men denhär bröt aldrig blicken med mig. I all förvirrig kollar jag på dens förälder och föräldren KOLLAR LIKA INTENSIVT PÅ MIG SOM SITT BARN! Med ett lika stort leende i ansiktet! Jag förstod ingenting! En röst i mitt huvud med en skarp norrländsk dialekt ropade parodi-aktigt " Amen va fa-an vad e det ni kollar på mig för?! Kan ni säga vad ni vill mig eller så kan ni sluta glo på mig!" Tillsist bryter jag blicken med dem då jag tyckte det blev obehagligt. Bara någon sekund senare kopplade hjärnan. Det var ju ett par kunder på jobbet som jag hade hjälpt bara några dagar tidigare och de hade tydligen känt igen mig när de såg företagets namn på t-shirten jag hade på mig. Om ni på någon vänster skulle råka klicka in här, förlåt att jag inte kände igen er, men min hjärna hade inte öppnat minneskortet! Hoppas ni får, eller fick, en fin helg i alla fall!
För övrigt har jag besiktat bilen som fick en anmärkning på styrleden, och nyss kom vi hem från ett pass blåbärsplockning i skogen. Ett riktigt bra ställe. Det var andra som också kom på samma väg och skulle plocka, men det var så mycket blåbär där så jag är inte oroligt att det blir urplockat tills nästa gång vi ska dit. Fantastisk miljö också, jag håller tummarna på att det inte blir ett kalhygge som så många skogar blir nuförtiden.


Hoppas ni får en fantastisk kväll därute!