ingen riktig återhämtning
Ugh... jag känner att jag har tappat all lust för allt just nu. Allt går bra att vara på kursen om dagarna, då känner jag mig motiverad och glad, men så fort jag kommer hem innanför dörren är det som att jag får en realitychock och får panikångest av livet. Jag vill inte gå in på det djupare, men det påverkar mig oerhört och jag blir förvirrad, ledsen och tillbakadragen. Är inte hundra på hur jag ska hantera det...
Det verkar som om varje år börjar på något vis med att vara arg och ledsen. Ser jag tillbaka på tidigare år har blogginläggen varit väldigt känslosamma >__< (känslorna som jag har nu är dock något som inte är i samma kategori. Dethär börjar likna mitt 2012). Det som har spätt på mina känslor är oväntade möten med personer som bara tror att allt är som vanligt, men som tydligt inte varit det... hade jag varit den som behandlade folk så hade de inte förlåtit mig, det säger jag bara.
Min utredning fortsätter på måndag. Därefter ska jag försöka hitta en psykolog som kan hjälpa mig när jag får ångestattack. Det börjar ofta med att mina muskler att de drar ihop sig, huvudet gör ont och jag börjar huttra. Därifrån brukar det eskalera i olika grader. Ibland kan jag inte ens sätta mig i bilen, straxt innan jullovet hade jag en så kraftig attack att jag var tvungen att köra in på en mack och lugna ner mig inne i butiken. Det tog en bra stund innan jag kunde ta mig hem. Antagligen är det här grunden till min difusa värk som håller på i kroppen. En del av mig hoppas det, en del av mig inte.
Men nu får det inte bli för låg stämning här. Vi ska se om vi kan få biljetter till Star Wars i helgen! Äntligennnnnn!
Förra vintern
När man gått på långpromenad med käraste syster ♡
