Skräckupplevelse på blodprovstagningen
Dagen började med uppstigning i ottan för mig, syrran och mamma för resa till Malmö för att ta blodprov. Vi tog tåget, knatade genom stan till provtagningen som visade sig ha en väldigt lång kö just idag. En sköteska kom ut och ursäktade att det tog sån lång tid, för de hade brist på personal denhär dagen. Tiden gick, och tillsist så ändrade sköteskorna taktik och plockade folk som skulle ta blodprov även i ett annat rum, så plötsligt var det min tur. Jag skrattade nervöst för jag hann inte förbereda mig ordentligt mentalt. Kul dethär... eller, nej.
Jag fick ligga på en brits för sprutskräck på fastande mage är en kombination som eventuellt kan leda till avsvimning. Japp. Allt som har med nålar mot hud att göra får mig att må illa, efter en gång där jag skulle ta ett ryggmärgsprov där det inte lyckades få till något på grund av min lite skeva ryggrad. Jag blir liksom påmind om dendär grävande känslan i ryggen varje gång jag ser en spruta och det blir tillsist en klaustrofobisk känsla i huvudet där jag inte känner att jag har kontroll. Lika dant om jag åker med någon annan i bilen, då sitter jag och hyperventilerar så snart den når tio kilometer över hastighetsgränsen ;)
Efter många djuuupa andetag och lite kallprat så var det dags. Sköteskan stack - och det kändes inte alls så farligt :) Men så säger hon "... nee, här kommer det inget blod..." och såklart blir jag nervös direkt :( Hon tar ut sprutan, plåstrar om, spänner om armen, daskar armen lite och letar och letar, kollar andra armen och går tillbaka till första armen. "Nu ska jag testa med våran tunnaste nål" säger hon. Några djupa andetag och så testar vi igen. Nålen må ha varit smal, men h*lvete vad det gjorde ont!! "Nä här kommer det inte mycket heller..." "jo men lite kommer det i alla fall" säger mamma och jag skriker till för det började göra så jäkla ont att jag inte stod ut längre. Så ut med sprutan IGEN och ett plåster till (eller ja, ihopviken papperstuss och en bit tejp, som vanligt ;) ). Sköteskan gick ut för att hämta en annan som skulle testa ta proverna. Jag låg kvar på britsen och grät. Jag var rädd, och det spädes på när jag började tänka på alla dåliga händelser som hänt den senaste tiden. Mamma berättade att blodkärlen drar ihop sig när man blir rädd, därför var det svårt och antagligen därför gjorde det ont också. Hon gav som förslag att vi skulle ta proverna en annan dag, men jag ville ha det gjort idag. Vi hade redan väntat med att ta prover och vi hade ändå åkt långt, så det var väl sjutton om det inte kunde bli gjort idag!
Tillsist kom en annan sköteska in, och efter totalt tre stick i en arm så gick det! Fem rör fylldes på under distraherande kallprat. Sköteskan var lugn och lät mig bestämma när jag skulle stickas. Hon var tydligt van över stickrädda personer ;)
Jag är faktiskt stolt över mig själv för att det var ett tag, i väntan på den andra sköteskan, som jag faktiskt var på väg att dra mig ur och inte ta proverna, men näe, jag SKULLE! Det var jag stolt över idag!
Efteråt blev det frukost, eller ja kanske mera åt brunch-hållet, och en hel del rännande på stan :) Vi handlade lite reaprylar och icke reaprylar och avslutade med en fika på Form och Designcenter. Jag hade aldrig varit där innan men jag ÄLSKADE deras butik på översta våningen! Nu är vi hemma framför vedspisen och värmer oss med vinden vinandes utanför :) imorgon blir det en sväng till Karlshamn och filmkväll med myway-gänget!
